John Magnusson, grundaren av Fristads, reste till USA och med sig hem hade han ett mönster på jeans, en femficksmodell, som Fristads började att tillverka och sålde under namnet Ranger.
Den andre gubben Algot Johansson startade Algots i Borås 1907, som kom att bli ett av Sveriges mest framgångsrika textilföretag. Algots var också en av de största leverantören av svenska jeans.
1946 gav sig NK-chefen Eric Pråhl till herrmodemässan i Palm Springs. Där hittade han jeans av märket Gold Rivet som han blev mäkta imponerad av. Han plockade med sig några par hem och ytterligare leverans landade på diskarna 1947. Sviiisch, så hade de sålt slut! Herrjeansen kostade då 22 kronor och pojkjeansen 15 kronor, en jäkla skillnad från dagens priser! Nu gick ju inte allt som på räls utan en del motstånd möttes på vägen. När Eric Pråhl skulle lägga in en ny order så var det importstopp på färdigsydda plagg, staten ville hindra dollarutflödet, så NK vände sig till Algots som lovade att fixa biffen. Men det var lättare sagt än gjort. Det var brist på tyg i efterkrigstidens Sverige. Efter många om och men så lyckades han att köpa loss några miljoner meter denim från en vävare i Tyskland och produktionen var igång! Under 50 - talet var det sjukt svårt att få tag på amerikanska jeans, pga importstopp, så ville man inte åka långväga så fick man nöja sig med Algots eller andra inhemskt producerade jeans.
Bland de första importerade jeansmärkena var ett som hette Leiba. Engelbrektsboden i Malmö stod för försäljningen då de i slutet på 50 - talet lyckats spåra en leverantör som sydde amerikanska jeans på licens i Belgien. Det var också de som lyckades att, lite senare, få ensamrätten till Lee i Sverige. Den 1 April 1960 släppte staten importstoppet och den amerikanska jeansen kunde åter flöda in i landet. Engelbrektsboden hade en hel container med 10 000 jeans som stod och väntade vid gränsen och priset på ett par Lee Riders hamnde på 27.50;- heeeelt galet i dagens öron! Det är nu man önskar att ens föräldrar hade varit jeansnördar på den tiden och att man skulle snubbla på ett bortglömt lager uppe på vinden :P
Under två decennier var Lee helt klart det överlägset största amerikanska jeansmärket i sverige. Mellan åren 1960 och 1988 såldes 18 miljoner Leeplagg. Försäljningen var otrolig och det var ständig brist på lagren. Från början var det bara en modell , fast i 60 storlekar(!) hur det nu kan vara möjligt haha! Snart kom jeans i manchester, i satin, och i många olika färger och Sverige var en jungfrulig jeansmarknad.
De utvängda brallorna kom att förändra mycket. Över en natt så hade hela jeansindustrin fått tänka om för ALLA ville helt plöttsligt ha utsvängda jeans. Lee var till och med tvungna att i sista stund ändra deras pågående leveranser!
Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till för det finns ganska mycket bakom den svenska jeanshistorien. Men allt måste ha ett slut ;) Men jag kan runda av med att säga att allt efter åren gått så har jeansen ändrats, midjan har åkt upp och ner och jeansen har blekts, nötts och skrubbats. En massiv flod av svenska märken har tillkommit, vissa med extremt goda framgångar. Keep up the good work är allt jag har att säga!!
1 kommentar:
Vi som var smågrabbar men ändå medvetna fullkomligt vägrade att dra på 0ooss Algots så kallade jeans.
1960 låter sent, men OK. Jag har ett par LEE som jag vet är från 1958 eller möjligen 1959 men inte senare. De håller än, det är bara jag som blivit bredare.
Skicka en kommentar